glädjen...
För ganska exakt ett år sedan va ja på arbetsintervju i vemdalen. ja åkte därifrån gladare än någonsin. en vecka senare fick ja ett samtal om att ja hade fått jobbet. så glad som ja blev då vet ja inte om ja blivit någon gång. kommer ihåg glädjen ja kände när han sa dom orden. sjukt underbar känsla. Varför känner ja inte så nu när han ringde å fråga om ja ville komma tillbaka? nu känner ja mej bara illa till mods när ja tänker på vintern. nästan illamående. vill inte ta beslutet. om ja åker. vad händer då? kommer allt vara bra? tänk om vi inte klarar de. då kommer ja ALLTID att ångra att ja åkte. fast egentligen vet ja att vi klarar de. Våran kärlek är så stark så vi klarar vad som helst. men tänk om... vill inte tänka så. men kan inte låta bli...de enda ja vet de är att har ja jobb här hemma i vinter då stannar ja. men vill nog inte sitta arbetslös här. då är ja hellre där uppe :)
Kommentarer
Trackback
