.

Lägger mej å tittar på Eva och Adam å gråter lite. Punkt

jag var inte de du drömde om, men jag var de du såg.

De känns fel att säga de här. Men de känns som de va länge sen jag mådde så här bra. Å så fort ja tänker så, så säger någonting i mej att hur kan du känna så. Och så är klumpen i magen där igen.
Många frågar mej om jag är ledsen. Men ja tror inte de. Jag känner mig bara tom. Typ som att jag glider runt och gör de jag måste å försöker å inte tänka. Jag har redan gråtit så fruktansvärt många tårar för din skull så de fanns nog inga kvar när ja fick detta besked.
Det är nu dax att gå vidare. Vidare från nått som bara gör mig ledsen.

Jag måste säga att jag än överraskad över vissa folks beteende. I sthlm är de så att alla ska fram först. Först in i tunnelbannan. Först fram i rulltrappan. Ja först fram överallt. Men ändå är de så många som reser sig upp å erbjuder min höggravida syster att sitta om hon står. De blev ja faktiskt glatt överraskad över. Men de ska man tänka på. Att en sån liten sak kan göra så mkt för någon annan :)

Jag måste ha varit någon annan innan jag kände dig.

.

Jag har inte de där lilla extra...

RSS 2.0