allt känns som ett kaos...

jadu.. vart ja ska börja.. de har hänt alldeles för mkt för att jag ska veta vart jag ska börja.
börjar med de bästa. jag spenderar sjukt mycket tid med Em. hon får mej att må så himla bra. älskar att vara med dej. Kan verkligen vara mig själv. Vi har så himla roligt tillsammans. <3
sen kaoset. allt är ett stort kaos. ja "bor" i min väska. flänger runt å jobbar mest hela tiden.
Jag skrev förut att ja behövde bosätta mig å slappna av. kan ju inte säga att jag har lyckats med de. Men ja tror att ja kan vara på väg. ja har tagit ett kliv i rätt riktning iaf. tagit ett beslut som jag har grubblat på ett tag. och de känns skönt. ja vet att ja behövde de.
sen känns de sjukt tråkigt om de ska va så här mellan oss nu. med tanke på hur mkt tid vi har spenderat tillsammans och hur roligt vi har haft. men men.. får se vad som händer.
jag är så glad att min mamma finns i mitt liv å att vi har den relationen som vi har. känner att ja nästan kan berätta allt för henne just nu. och de betyder otoligt mycket för mej.
 
jag har bestämt mej  för att de måste hända något i mitt liv nu. är trött på att stå å trampa på samma ställe. jag tänker inte sitta hemma en vinter till utan jobb. så nu har de gått iväg några ansökningar. spännande!!! så får vi se vart Hansson befinner sig till vintern :D
sen att mitt knä strejkar de suger mer än allt. känner att mitt liv som murare kanske inte blir så långvarigt. känns så förbannat tråkigt att redan ha dragit på sig en förslitningsskada.
sen att ungefär hela min kropp säger nej till mitt levene just nu var nästa problem. men de kan ja inte göra så mkt åt just nu. de blir bättre med tiden...
det är dax att avsluta de vi aldrig riktigt ens har börjat. det är dax för Hansson å ta ett kliv ut. bort från allt som drar mig neråt. ja är så medveten om de i huvudet. men ändå så vill ja inte. Något i dej får mej att vilja vara kvar. men varför de vet ja inte. för nu förtiden så gör du mej mest bara ledsen, arg å irriterad. å vad är de att vilja stanna kvar i.. ja precis.. de e lätt å tänka å säga.. men sen att göra de är svårare..
sen har vi mystiska men hur snygga som hellst DU som jag har börjat komma närmare. Varför tar jag inte chansen nu.. varför är ja så dum i huvet för. varför är de en röst i mitt huvud som säger att ja istället ska hänga efter en Idiot... ja lovar att ja kommer stå där å ångra mig till tusen sen när du är borta..
man vill alltid ha de som man inte kan få....
 
Jag vet vad som måste göras
Ändå sitter jag kvar här
Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

 
 

RSS 2.0