majahansson

Jag är just för tillfället bergsjöbo igen.. eller rättare sagt Högen ;P haha flickrummet är åter igen möblerat ;)

känns faktiskt bra. första gången på riktigt länge känns de som ja har ett hem. där ja kan vara å slappna av lite. har nu packat upp de mesta ja ska ha. å slipper bo i en väska. Äntligen har ja lite koll på mina saker. bara de e skönt. å jag tror att ja å mamma kommer få de riktigt mysigt här i höst. å sen får man se vad som händer. vart ja hamnar.

ja kan lyssna på MIN musik. precis hur högt ja vill. utan att någon kommer å byter låt. ja kan lyssna på allt skit som ja gillar utan att nån klagar. ja kan göra precis vad ja vill. helt plösligt känns de nästa som när ja flyttade hemifrån första gången. bara de att nu har ja flyttat hem :P HAHA

alla säger hela tiden. "vad var de jag sa" de orden är de sista ja vill höra. ja ångrar verkligen inte vad ja har gjort. vi har haft en kanon sommar. men de räckte nu. nu har ja testat på de oxå. å många frågar om ja saknar lägenheten på Strandgatan. Visst, klart ja gör. de kommer jag alltid göra. den kommer alltid att vara speciell. men ja skulle aldrig vilja flytta tillbaka dit. de fanns fler anledningar till att ja lämna den. det vad dax. dax att gå vidare. dax att lämna de förflutna bakom mej. blicka framåt å glömma dej.. fast de e svårt att glömma när ja blir påmind om dej dagligen.  I will never forget the memories.

 

min Bästavän bad mej igår att beskriva någan vänskap. hur beskriver man en sån sak med ord? hur beskriver man de bästa man har upplevt? ja vet inte ja e. hur sätter man ord på känslor. de vi har är så speciellt. ibland helt galet flummit å bara skrattar jämt. ibland vardagligt bara. jobba, äta, sova. å ibland så känslomässigt. vi vet båda två att vi alltid finns där för den andra. att vi alltid ställer upp för varandra. å vi vet oftast vad som är bäst för den andra utan att man själv vill inse de. <3

 

varför kommer du alltid tillbaka till mitt liv. varför tar vi inte bara steget ifrån varandra å går vidare. varför dras vi båda två tillbaka till varandra. vad är de som gör de ? varför? vi vet båda att vi inte kan fortsätta så här. ingen mår bra utav de. men ändå känns de så bra när ja pratar med dej å ja vet vad du gör. på de stadiet skulle de kunna vara. men de funkar inte så heller egentligen. de e dax å säga hejdå.! men ja vill inte. samtidigt som ja vill. men ja vill ändå inte.. aaaahhh!!! " skjut dej själv" som E.Wennerberg brukar säga när ja berättar att ja saknar han.
men men. ja vill ju ha kvar dej i mitt liv. de e de som är problemet. vi har aldrig varit kompisar. så hur ska vi kunna bli de nu? :S