Även om ett sekel går så ska jag alltid vänta på vår tur..
De finns så mycket olika tankar som snurrar i mitt huvud. Beroende på vad son händer i livet å vad jag är på för humör. Just nu känns de som ja e inne i en lite depp. Har så mycket ja måste hinna med å folk dom tjatar från höger å vänster. Å mitt i allt ligger fortfarande du kvar. Ja ORKAR inte mer. Kan du försvinna från mina tankar. Ja klarar inte av att gå vidare. Å de gör så ont. Känns som ja aldrig kommer träffa nån som de känns lika med som dej. Helt omedvetet jämför jag alla med dej, å ingen känns lika bra som du gjorde. varför?? Ja fattar inte. Så speciell är du inte. Men du satte spår inom mej kan ja lova...
Tänk om ja kunde spola tillbaka tiden. De är så mycket ja skulle göra annorlunda. Ja skulle visa dej så sjukt mycket mer hur mycket du betydde. Du skulle få den där tryggheten du letade efter. Men som ja inte förstod då. Ja gav dej tid för ja trodde de va de du behövde. Men tydligen inte.... :/
